onsdag, januari 17, 2018

Undanglidande.
Jag vet att skrivandet får mig att må bra
ändå försvinner det.
Har jag helt enkelt tappat förmågan?
Är det isåfall ett tecken på att jag långsamt rör mig
mot det alltför bekanta landskapet ”Förträngning” i fjärran?
Eller är det så att jag gläntar på dörren till liv?
Små saker får ständigt komma emellan, koppen med kaffe,
disken, brasan som behöver göras ren och förberedas,
tankarna på jobb, andras ord.
Samtidigt en vag oroskänsla - jag gör inte det jag borde.
Jag är inte färdig.

Det försöker snöa. Vintern är varken vinter eller något annat.
En gråzon mellan vaga punkter jag inte kan sätta ord på,
ett ingenmansland med gränser jag inte ser, inte minns.

Before the healing can take place all the wounds have to be exposed.

2 kommentarer:

Tack du som vill lämna spår.